Annons
Redaktionsbloggen
Annons
11 september 2013

Bildextra: Vilket drag på Tjejmilen!

Vilken löparfest det blev! Tack alla duktiga MåBra-löpare för en vass insats på Tjejmilen. Här är några bilder i urval från den lyckade dagen!

 

Klicka här för att se bilderna!

 

 

 

 

 

Kommentera inlägget här
Annons
1 september 2013

Sara: Jag är en mys-löpare

Jag är peppad, lite nervös, har prestationsångest och hypokondri. Just nu är jag nämligen sjuk , två dagar efter barnens skolstart bröt förkylningen ut hos oss, vi som varit friska sen i våras! Och jag kan tyvärr inte vila mig frisk då jag har åtaganden jag inte kan ta mig ur . Just nu sitter jag på tåget på väg till ett gig tex. Men jag har en hel vecka på mig att friskna till. Håller tummarna.
Sommaren  har ramats in av härliga löpturer på olika platser. Jag har insett att jag aldrig kommer kunna bli nån som ”kör sin vanliga runda”. Jag tröttnar så fort. Men om  jag däremot får springa ut på okänd mark , med km klocka på armen som indikator när det är dags att försöka hitta tillbaka, ja då blir det kul!

Inför tjejmilen satte jag i våras upp ett mål för mig själv. Det var att springa den på max 1 timme.  ”Inga problem ” tänkte jag, ”jag har ju hela sommaren på mig att banta bort 10 minuter . ” Men det där var svårare än jag trott . Just nu står det 9 km på klockan när jag sprungit en timme. Hm.

Då undrar ni väl varför jag inte har tränat hårdare? Jag vet inte. Kanske för att jag trots allt är en mys-löpare. Långt och långsamt liksom. Jag gillar inte intervallpass särskilt mycket. Jag tycker det är mest obehagligt att ta i på max. Jag är lat av naturen och promenerar helst i uppförsbackar. Måste man ändra  på det? Jag vet inte. Söker fortfarande efter Löpar- Saras karaktär. Vem är hon? Och framför allt, vem är hon i en lopp-situation? Det ska för första gången prövas- den 7 september!

Och en liten bonus! Min dotter Irmeli har blivit intresserad- hon bad om att få springa ett lopp!

Kommentera inlägget här
31 augusti 2013

Varför går jag som Zeb Macahan?

Här går jag och stapplar. Varför då? Jo, för att jag sprang 1,5 km (observera sträckan) i barfotaskor. Jag vet att barfotablåbär ska börja med 10% av sin vanliga sträcka, för att löpsteget blir så annorlunda och muskler som sovit  får prova att jobba för första gången på länge, länge, länge (i mitt fall tydligen i 34 år).

Men eftersom vanliga rundan ligger kring 7 km så tyckte jag att 700 meter lät lite väl silly, dessutom skulle jag ju jogga och hämta min unge – som befann sig just 1,5 km bort. Då blir det ju extra tokigt om jag vänder efter halva sträckan…

Julie cyklade och jag mysjoggade med famnen full av Monster High-pysselböcker och det hela var över på några minuter. Men ändå, vilket ohemul träningsvärk jag har nu.

Skärmavbild 2013-08-31 kl. 08.24.14

Här är jag efter min barfotarunda, på väg att karva in mina initialer i en skör asp. (Klicka på bilden om du vill fräscha upp minnet av Zeb och resten av familjen Macahan!)

I helgen satsar jag på att dra en övningsmil, så jag vet att sträckan sitter i benen. Nästa vecka är det fullt schema och det blir svårt att hinna med en längre tur. Jag besöker Helsingborg några dagar och har fullt skägg med sajtutvecklingen. Redan på onsdag börjar arbetet med Tjejmilen, då måste vi packa de ljuvliga goodiebagsen som våra MåBra-kompisar ska få!

Vi kämpar på, vi kämpar på!

/Jennie

 

 

 

 

Kommentera inlägget här
28 augusti 2013

På jakt efter den kondition som flytt

Snart smäller det! Om bara 1,5 vecka är det upp till bevis – det är då vi river av milen tillsammans på Tjejmilen! Då är det ju toppen om man vet att de 10 kilometrarna sitter tryggt i ryggraden – vilket jag tänkte testa ett par gången innan löpardagen.

Igår var första gången jag kunde springa i från hemmet på flera veckor (vi har haft händerna fulla av ungar, renovering och marksten den senaste tiden) så jag körde vanliga 6 k-rundan till golfklubben och tillbaka. Jag laddade med ¨MåBra-lagets löpartischa, som ju måste vänja sig vid mig och vice versa, och fisksoppa.

Ja, jädrar vad jag laddade med fisksoppa.

Om det var laxen eller kräftfonden som gav sådan effekt är oklart, men wow vilken fart jag fick. De första två kilometrarna i alla fall, sen gjorde sig fisksoppan påmind genom att börja skvalpa och ge mig håll. Efter några hundra meter till ville den nästan komma upp samma väg som den slank in, men efter lite diskussion fick jag den att stanna kvar.

De sista kilometrarna blev jag istället kissnödig, så där som man lätt blir efter att ha soppladdat innan ett lopp. Det gav mig en unik löpstil samtidigt som jag fick all anledning att jaga hemåt (det sägs för övrigt vara ett bra trick att springa med en femkrona* mellan skinkorna för att få in rätta steget – och jag var nog snubblande nära att kvala in som instruktör för den springstilen)

Resultatet blev rekordtid på sträckan och en lärdom om att inte soppfrossa innan mina rundor!

A17423C5-D1C4-457B-BEC4-CC155BEEAA36

Jag hittade konditionen!

 

/Jennie

 

* Alltså en fiktiv femkrona

 

Kommentera inlägget här
Annons
21 augusti 2013

Jag har blivit med…RunKeeper

Jaha, då var man en del av RunKeeper-familjen… Eftersom alla pratar så gott om den kände jag att det var dags att ge den en ärlig chans – speciellt med tanke på att min pulsklocka alltid lyckas ha slut på batteri när jag ska ha den.

Så, vad tyckte jag då om RunKeepern? Jag ger den tummen upp!

image

Den gav mig all info jag behövde under rundan, vilket var jättebra. På så sätt är det enkelt att hålla koll på tiden, sträckan och sitt tempo.

Kvällens runda var långt ifrån min nästa, men det blev i alla fall 4,7 km.

Kommentera inlägget här

Måbra rekommenderar