Annons
Redaktionsbloggen
13 juni 2013

Tänk om du är född att springa

Skogspromenad med kaffe och vilopaus förra sommaren.

Nu är det juli 2012, jag har precis blivit utskriven från KS och jag tar stillsamma promenader i naturen varje dag för att bygga upp min kropp och kondition. Den viktigaste fråga som jag hela tiden ställer mig är:

Hur mycket orkar jag idag?

Och så lyssnar jag på svaret. Ibland orkar jag gå fem minuter och sedan får jag sitta en stund och hämta andan. Sedan går jag fem minuter till och mer orkar jag inte den dagen. Då är det bra så.

Jag låter kroppen sätta tempot och jag pressar mig inte. Det är min kropp som bestämmer hur långt och hur snabbt jag ska röra mig, inte min hjärna.

**

När jag låg på KS kom min bror och hälsade på mig. Han hade köpt med sig en bok: Born to run: Jakten på löpningens själ.

Bokens huvudbudskap är att våra kroppar är gjorda för att springa, men att vi springer på ett sätt som skadar och försvagar oss. Det innebär att de flesta av oss landar på hälarna när vi springer. Det vi borde göra, är att landa på framfoten.

Genom att ändra löpsteg kan vi använda oss av våra kroppars naturliga elasticitet, undvika skador, orka mer och springa snabbare. Men, som en löptränare i boken konstaterar, det är inte lätt att ändra sitt sätt att springa.

Om du har sprungit i många år med ett visst löpsteg och du har byggt upp en viss kondition, så kommer det att kännas konstigt att ändra det. Dessutom behöver du skära ner träningsmängden, för i början orkar du kanske inte springa mer än 1 kilometer med din ändrade löpstil. Det är nya muskler som involveras i löpningen och de gamla används på nya sätt.

**

Men när jag gick där förra sommaren med en kropp utan kondition och balans och dessutom visste att jag alltid hade haft ont när jag sprang, så bestämde jag mig för att prova. Kanske kunde det här med att springa barfota vara något för mig?

/Karin

Den här boken gav mig många skratt och aha-upplevelser när jag låg på sjukhuset.

Visa alla kommentarer

Måbra rekommenderar