Annons
Redaktionsbloggen
6 juni 2013

Långfingrade cyklister

Fick rejäl pulsträning igår när jag cyklade hem från jobbet. Har alltid min väska i barnsadeln på pakethållaren – fastsatt med remmarna för säkerhets skull så att den inte ska ramla av. Trampar hemåt i solskenet. Plötslig känner jag hur det rör sig i väskan, som om locket blåst upp – så jag slänger bak en hand för att rätta till den, den kanske håller på att glida ner. Men nej, den ligger fint på plats. I ögonvrån ser jag en annan cyklist snett bakom mig. Fortsätter vidare, men då känner jag att det rör sig igen och tittar bakåt. Då är det en man på cykel som drar i min väska, försöker lyfta upp den! Vad håller han på med? Jag blir så fruktansvärt arg! Skriker en radda okvädningsord, som jag inte vill gå närmare in på här, och undrar vad han sysslar med! Han bara jestikulerar som om han minsann inte gjort nåt och cyklar vidare. Snacka om förhöjd hjärtfrekvens och rejält adrenalinpåslag! Tyvärr inte av den bättre sorten. Tankarna på vad som hade hänt om han slitit åt sig väskan nu när den satt fast i cykeln, snurrar i mitt huvud. Garanterad asfaltkänning!

Betydlig lugnare idag när 11-åringen och jag var ute på en joggingrunda och avslutade på utomhusgymmet. Härlig känsla att titta upp i lövverket och höra fåglarna kvittra medan man kör bänkpress 🙂
Maya Rotander

Visa alla kommentarer

Måbra rekommenderar