Annons
Redaktionsbloggen
15 augusti 2013

Min största seger någonsin

Så här ser jag ut när jag försöker rynka pannan. Det beror inte på en misslyckad botoxbehandling, utan på avskurna nerver i min hjärna. Och vad har det med Tjejmilen att göra?

På min högra ansiktshalva är nerverna avskurna.

Jag har inte startat, men redan vunnit

Om jag hade skrivit det här för femton år sedan, skulle jag just nu ha varit helt inriktad på att toppa formen. Allt annat än att stå i första startgrupp och få en sluttid över 45 minuter hade varit ett personligt nederlag för mig.

När jag nu står på startlinjen om en månad, är det första loppet jag springer på elva år. Det är också första gången som jag inte bryr mig om vilket resultat jag får. För mig är det en seger att jag ens kan springa.

 

Min största prestation någonsin

I mars opererade jag bort en hjärntumör. Läkarnas plan var att ha först ha mig på KS neurocentrum en vecka och sedan skicka mig till ett sjukhem för tre veckors rehab. Det ville jag absolut inte. Jag ville komma hem.

Natten efter operationen var jag fullproppad med mediciner som gjorde att jag inte kunde sova. Under de vakna timmarna lade jag upp ett träningsprogram och började träna. Mitt mål var att klara sjukgymnasternas tester och slippa sjukhemmet.

Varje dag yogade jag, promenerade i korridorerna, mediterade och tränade balans. Jag har aldrig tränat så målmedvetet som jag gjorde den veckan. Och det gav resultat, jag fick åka hem. Det var mitt livs bästa prestation.

 

Det blir ett lugnt lopp

Väl hemma fortsatte jag med samma träning. Kroppen svarade, hjärnan läkte och jag mådde allt bättre. Så småningom började jag ta stillsamma löpturer och när MåBras redaktion satte ihop ett lag inför Tjejmilen kändes det som en kanonbra motivation.

**

Jag har ingen aning om vilken sluttid jag kommer att få i årets Tjejmil, jag vet bara att MåBra-laget startar i grupp 9. Det innebär att jag har ungefär 15.000 kvinnor före mig i spåret och då är det omöjligt att springa snabbt.

Det blir ett lugnt lopp där jag får njuta av stämningen på Djurgården, och jag vet redan nu att jag kommer vara jätteglad när jag springer i mål.

 

Så här såg jag ut för fem månader sedan:

Kirurgen skar upp mig från vänster öga till höger öra, blottlade pannbenet, sågade upp ett hål, tog bort tumören och häftade ihop mig.

 

Läs mer om:  löpning, motivation, Tjejmilen
  • Carina

    Tack för du delar, jag har själv gått igenom en resa .. tagit bort en tumör i magen för ca 20 dagar sedan. och hoppas på samma fina bättring som du. Vilja och styrka och tankens kraft är magisk! KRAM och lycka till / Carina

Visa alla kommentarer

Måbra rekommenderar